Levercancer
Primär levercancer är en svår form av cancer, men relativt ovanlig i Sverige och i de övriga nordiska länderna. I västvärlden drabbas främst män över 65 år.
Levern väger cirka 1,5 kilo och är kroppens största körtel. Den tillverkar ämnen som behövs för att bryta ner födan, och ett av dessa ämnen är galla som lagras i gallblåsan. Levern behövs också för vitamin- och hormonomsättningen och för att blodet ska kunna koagulera. Den har också viktiga avgiftande funktioner.
Leverns reservkapacitet är stor och den har också en mycket god förmåga till nybildning. Denna stora reservkapacitet gör det svårt att upptäcka sjukdomar i levern. Vid levercancer kan symtomen vara vaga och uppstå i ett sent skede av sjukdomsförloppet.
Symtom och diagnos
De vanligaste symtomen på levercancer är känslor av illamående och obehag i buken, aptitlöshet, feber samt viktnedgång. Ibland kan hårda knölar kännas i höjd med levern. Smärta vid det högra skulderbladet förekommer ibland, och om cancern vuxit så att den täpper till gallgångar kan sjukdomen ge gulsot.
Vad kan orsaka levercancer?
Levercirros (skrumplever) är en vanlig orsak till levercancer liksom leverinflammation orsakad av hepatit C. Anabola steroider och vissa lösningsmedel anses också kunna öka risken för primär levercancer.
Hur behandlas levercancer?
Endast om tumören är begränsad till en del av levern och inte har spridit sig är kirurgi aktuellt. Vid en sådan operation avlägsnas tumören och levervävnad i ett område runtomkring. Andra behandlingsmetoder i syfte att bota kan vara så kallad radiofrekvensablation, vilket innebär injektion av etanol in i tumören. I vissa svårare fall är transplantation det enda återstående alternativet.
Målsökande behandling en ny behandlingsform som mer specifikt slår mot tumörcellerna. Tumörcellernas tillväxt hämmas, och bildandet av de nya blodkärl som krävs för att tumören ska kunna växa förhindras.
Vilken metod som väljs för behandling av metastaser i levern beror på vilken typ av cancer det är som orsakat dottertumörerna. Cytostatika och strålbehandling används sällan. Däremot prövas en rad andra metoder, såsom laser, radiofrekvensbehandling, stereotaktisk strålterapi och kryobehandling.
